I våras spenderade jag två veckor i New York tillsammans med tre vänner och en söndag tog vi tunnelbanan till Williamsburg där det skulle vara loppmarknad. Något kvarter innan loppisen hittade jag en liten inomhusmarknad med flera hantverkare. En applicerade serie- och filmtryck från 70-talspåslakan på kuddfodral och t-shirtar, någon gjorde vackra anteckningsböcker och klockor av gamla böcker. Hos Alyxialeaf, som gjorde metallsmycken genom elektroplätering, köpte jag ett halsband med ett ginkoblad i silver. Jag älskar det! "Men hattar då?" tänker du, "det här är ju en blogg om hattar!". Du har helt rätt så det var ju tur för mig att jag hittade denna gröna pärla hos Vagabondiavintage! En perfekt vardagshatt för vår och höst som gav mig komplimanger titt som tätt i New York. Jag trodde faktiskt att det skulle vara fler som bar hatt i New York men jag var ganska ensam. Well, well, mer uppmärksamhet till mig;-)

posted from Bloggeroid

Garden party

Jag vet att jag gick bananas med filtren på bilderna men någon gång då och då får man hänge sig åt det smaklösa:-) I veckan bjöd E och J in till grillkväll på kolonilotten och eftersom vi inte skulle gräva så tyckte jag att det passade med en stor hatt. Den stora svarta vore kul men lite tråkig bara som den är så jag sydde på den stora rosa rosen som egentligen är till en helt annan hatt men varför inte utnyttja den under tiden?! Det var lika kul som alltid att gå över stan i hatt, alla glada smil och bilar som tutar:-)

Det var supertrevligt att grilla och det väger upp att jag missade bussen hem och fick gå. Nåja, jag behövde röra på mig! När jag kom ned till matsalen på jobbet dagen efter blev jag nästan attackerad av två av tjejerna som jobbar där, båda ville veta var jag fått tag på min hatt! Klart jag var stolt över att säga att jag gjort den själv!!

posted from Bloggeroid

Midsommar ska firas i Rättvik, så är det bara. Det blir inte en riktig midsommar annars! Den här gången hade vi förmånen att ha tre brasilianskor med så efter majstångsresningen i Jässbin, Övre Gärdsjö för er som läser vägskyltar, så passade vi på att se den traditionsenliga paraden från "samhället" (det heter inte centrum eller "stan" här utan samhället) med flaggor, spelmän, hästar med ryttare i folkdräkt o så ett gäng vagnar med barn efter draghästar på väg till Gammelgården. En bra ursäkt för mig som inte sett paraden innan:-)

Medan vi väntade på paraden så passade vi på att äta glass hos Rättviksglass, kardemummaglass och whiskeyglass är inte fel någonstans! Vid ett bord en bit bort satt en gubbe med keps på huvudet. Vad är det som är speciellt med det tycker ni nu. Jo, på håll var det liksom svårt att avgöra vad kepsen var gjord av, det såg ut som näver men vem har hört om en keps i näver? Jag måste se dåligt på håll! Strax efter frågar J om jag har sett kepsen i näver där borta, saken är klar, visst måste det vara näver. Jodå, när jag senare passerade den närmre så ser jag att visst är det näver! Slät sida, flätad ovandel och ett böjt brätte med fin form. Såhär i efterhand så ångrar jag såklart att jag inte tog mod till mig och började prata med mannen om hans keps. Det ligger säkert en spännande historia bakom den! O visst hade ni velat se en bild?! Den här gången skyller jag på att jag inte var helt pigg, väderomslaget gav mig huvudvärkkänning. Om jag kommer ihåg hur mycket jag ångrar mig nu kanske jag vågar nästa gång det dyker upp något liknande... Jag ska jobba på det!

Jag fick frågan igår om jag har gjort några hattar än av materalet jag köpte i New York. Skamsen svarade jag att det har jag inte men den här veckan har jag sprungit på mycket hattreleaterat istället! Jag tror det är med materialet liksom boken om haute couture-hattar jag köpte i New York som med en påse godis man köper, halva njutningen kan vara att veta att den står i skåpet. Att inte äta kakan utan att ha den kvar:)

Det första som dök upp var att Malinda Damgaard sommarpratar den 5e Augusti! Vem är Malinda då? Första gången jag hörde om henne var när jag gick sommarkursen i hattsömnad på Tillskärarakademin i Göteborg. En tidigare elev på skolan jobbade hos Philip Treacy, en av världens mest kända hattmakare. Sedan dök det upp lite härliga hattar som prinsessan Beatrices hatt till prinsbröllopet.

En coiffe som blivit liknad vid allt från en kringla till en toalettsits, själv tycker jag det är självklart att det finns ett samband med gustavianska speglar!

Frågan är vad som speglas när någon tycker det ser ut som en toalett...  :-p

Sedan var det en telefonhatt som dök upp, den här gången fanns det inte så mycket utrymme för tolkning, kanske tur det!

En lite diskretare coiffe fick också plats i rampljuset:

Bild: Scanpix

I väntan på Malindas sommarprat får ni ett porträtt på Malinda från tv4play.

Det andra roliga var kanske lite mer praktiskt orienterat, en intervju av David Spångberger med Karin Andersson, hudläkare på Hallands sjukhus, som rekommenderar hatt mot hudcancer. Jag håller med Karin, det bästa sättet att få fler att bära hatt är att själv bära hatt. Att man skyddas mot hudcancer är en härlig bonus. Ta hand om er i sommar, bär hatt!

För ett tag sedan var jag i New York på semester. Eftersom vi var fyra som åkte tillsammans fick vi ett väldigt bra pris på resan vilket gjorde shoppingbudgeten mycket större. Inte tråkigt alls;-) Dessutom hade jag Es tillåtelse att handla kläder där trots att vi har klädshoppingstopp i år. Nu blev det inte så mycket klädshoppat i alla fall, en klänning bara. Jag siktade istället in mig på att hitta material till nya hattar såklart! Garment district gjorde det hela lättare, tyger och sybehör finns samlat på sådär fem kvarter. I varje sybehörsaffär hade de dessutom en massa roliga fjädrar, perfekt att dekorera hattar med! Jag fick också tag på massor med bred crinol i olika färger, på bilden är den ihoprullad. Vad är då crinol? Ja, crin är franska för tagel(ja, ordet krinolin kommer från samma ursprung), det vill säga håret i en hästs svans. Tänk er att man väver eller flätar ett glest tyg av tagel, ungefär 20cm brett. Fast idag används inte tagel utan plastfiber. I ena kanten av tyget väver man in en tråd som man sedan kan dra i, drar man lite så får man tyget att svänga åt det hållet, drar man mycket så rynkas det ungefär som en volang. Vad har det med hattar att göra då? Jo, till exempel kan man använda crinol som brätte, eftersom det är genomskinligt kan man ha det som kombinerat brätte och flor! Eller varför inte leka med crinolens flexibilitet, styrka och lätthet och göra något skulpturalt?

posted from Bloggeroid

Bilen dödade hatten?

Eftersom jag köpte bil i höstas och jag det senaste halvåret inte har burit så mycket hatt till vardags så har jag naturligtvis tänkt på om det kan ha något samband. Tittar man historiskt så har ju onekligen hattbärandet minskat i takt med att bilåkandet ökat. I och med att man kan transportera sig allt längre sträckor på bekvämt och varmt sätt och i utvalt ressällskap så behövs inte någon huvudbonad för värme, anständighet eller som statusmarkör. Dessutom är det ju inte speciellt praktiskt att åka eller köra bil med en kvarnhjulshatt på huvudet, hur snyggt det än är.

Marie Antoinette blir ju allt som oftast beskylld för att ha haft en hel flotta i hatten och det gick väl an om man hade råd att hålla sig med gigantiska vagnar att resa i, hur korta sträckorna än är. Vanligt folk, och på den tiden så var det stor skillnad mellan adel/överklass och vanligt folk, hade lite enklare huvudbonader. Det är ju lite mer praktiskt om du är ute och det blåser eller om du faktiskt har möjlighet att åka vagn men i sällskap med andra, 1700-talets roddarmadamer i Stockholms skärgård hade båtar som rymde 20-25personer och då var det ju opraktiskt med gigantiska hattar.

Efter Franska revolutionen blev idealet det radikalt motsatta. Kort hår istället för stor peruk och hattens omfång krympte till det minimala. På kvinnohattarna fick brättet sin huvudsakliga placering fram och runt ansiktet, en form av skydd mot elementen och kanske även för att hålla omgivningen på behörigt avstånd... Med tanke på de tunna och lätta tyger man klädde sig i var det nog det minsta man kunde göra för att hålla elementen stångna.

Som alltid när det gäller mode, omväxling förnöjer så 20 år senare så var det större hattar som gällde igen.

Mot mitten av 1800-talet när industrialismen tog fart uppstod så småningom en mellanklass, fler fick möjlighet att resa och på ett skyddat sätt, var det därför hattarna krympte igen? Eller var det för att det skulle vara någon form av balans i ensemblen, fokus var på vidd i kjolen, då kan inte hatten också vara ett vindfång?

Mot slutet av 1800-talet krympte hattarna ännu mer, nu sitter de snarare på huvudet än om huvudet, kanske en effekt av medelklassens utbredning och möjlighet till nöjesresande.

Bild från www.albion-prints.com

Var de stora hattarna som blev moderna på tidigt 1900-tal en motreaktion?

En sätt att kompensera för att klädedräkten faktiskt blev något lättare att röra sig i? Blev det viktigt att markera klasskillnad med hjälp av utrymmet som hatten tar upp? Samtidigt börjar bilen dyka upp här och var som en lyxig hobby och till det hör naturligtvis en rejäl hatt men också slöja, skyddsglasögon, rock och handskar för att skydda sig mot elementen.

Femtio år senare försöker man sälja bilhjälmar som en passande huvudbonad till bilisten. Vid det här laget så hamnar hatten allt mer på hyllan.

Vad använder vi idag hatthyllan i bilen till? En sak som är säker, som fotgängare med en önskan att gå över ett övergångsställe är det mycket lättare att få bilister att stanna om man har hatt på sig, det får jag bevis på hela tiden! Har du testat det?