Midsommar ska firas i Rättvik, så är det bara. Det blir inte en riktig midsommar annars! Den här gången hade vi förmånen att ha tre brasilianskor med så efter majstångsresningen i Jässbin, Övre Gärdsjö för er som läser vägskyltar, så passade vi på att se den traditionsenliga paraden från "samhället" (det heter inte centrum eller "stan" här utan samhället) med flaggor, spelmän, hästar med ryttare i folkdräkt o så ett gäng vagnar med barn efter draghästar på väg till Gammelgården. En bra ursäkt för mig som inte sett paraden innan:-)

Medan vi väntade på paraden så passade vi på att äta glass hos Rättviksglass, kardemummaglass och whiskeyglass är inte fel någonstans! Vid ett bord en bit bort satt en gubbe med keps på huvudet. Vad är det som är speciellt med det tycker ni nu. Jo, på håll var det liksom svårt att avgöra vad kepsen var gjord av, det såg ut som näver men vem har hört om en keps i näver? Jag måste se dåligt på håll! Strax efter frågar J om jag har sett kepsen i näver där borta, saken är klar, visst måste det vara näver. Jodå, när jag senare passerade den närmre så ser jag att visst är det näver! Slät sida, flätad ovandel och ett böjt brätte med fin form. Såhär i efterhand så ångrar jag såklart att jag inte tog mod till mig och började prata med mannen om hans keps. Det ligger säkert en spännande historia bakom den! O visst hade ni velat se en bild?! Den här gången skyller jag på att jag inte var helt pigg, väderomslaget gav mig huvudvärkkänning. Om jag kommer ihåg hur mycket jag ångrar mig nu kanske jag vågar nästa gång det dyker upp något liknande... Jag ska jobba på det!

Jag fick frågan igår om jag har gjort några hattar än av materalet jag köpte i New York. Skamsen svarade jag att det har jag inte men den här veckan har jag sprungit på mycket hattreleaterat istället! Jag tror det är med materialet liksom boken om haute couture-hattar jag köpte i New York som med en påse godis man köper, halva njutningen kan vara att veta att den står i skåpet. Att inte äta kakan utan att ha den kvar:)

Det första som dök upp var att Malinda Damgaard sommarpratar den 5e Augusti! Vem är Malinda då? Första gången jag hörde om henne var när jag gick sommarkursen i hattsömnad på Tillskärarakademin i Göteborg. En tidigare elev på skolan jobbade hos Philip Treacy, en av världens mest kända hattmakare. Sedan dök det upp lite härliga hattar som prinsessan Beatrices hatt till prinsbröllopet.

En coiffe som blivit liknad vid allt från en kringla till en toalettsits, själv tycker jag det är självklart att det finns ett samband med gustavianska speglar!

Frågan är vad som speglas när någon tycker det ser ut som en toalett...  :-p

Sedan var det en telefonhatt som dök upp, den här gången fanns det inte så mycket utrymme för tolkning, kanske tur det!

En lite diskretare coiffe fick också plats i rampljuset:

Bild: Scanpix

I väntan på Malindas sommarprat får ni ett porträtt på Malinda från tv4play.

Det andra roliga var kanske lite mer praktiskt orienterat, en intervju av David Spångberger med Karin Andersson, hudläkare på Hallands sjukhus, som rekommenderar hatt mot hudcancer. Jag håller med Karin, det bästa sättet att få fler att bära hatt är att själv bära hatt. Att man skyddas mot hudcancer är en härlig bonus. Ta hand om er i sommar, bär hatt!